therese

Jag faller alltid in i känslan av att inte räcka till.
Ni vet då man känner sig ovälkommnad,
och att ingenting av det man gör blir eller är rätt.
Den där spyfärdiga känslan av att man inte är uppskattad,
eller när man känner att man inte uppskattar någon annan,
ingte någonstans.

Men eftersom mitt motto lyder,
"Behandla andra så som du själv vill bli behandlad"

Så går jag efter det,.

Och jag försöker verkligen.
Det gör jag.......

Att känna känslan av uppskattning.
Men det är inte lätt

Ni i min omgivning som jag uppskattar som mest,
jag tror inte jag visar det tillräckligt
och jag ber om ursäkt,
jag ska bättra mig! verkligen,
ni ska veta att ni är BÄST!

ni ska veta att jag finns alltid där,
i vått och torrt

och jag lovar, jag ska bättra mig!

---

Tankarna sprudlar, magen gör ont, det river i fingrarna och jag vill bara skriva ut allt som ligger och dunkar i mig i väntan på att få komma ut. Ut till er. Men jag förbjuder det. Att öppna sig för mycket är farligt, farligt.
Jag undrar bara om "ni" uppskattar mig som jag är och det jag gör? och om ni igentligen ser hur mycket jag uppskattar er?