Jag vill bli vän med dig. dig och dig! dig, dig, dig och hm.. dig!
När man var liten var det bara att gå fram till någon och fråga "vill du leka med mig?" eller "vill du bli min bästis?" det var så himla enkelt. för mig. jag skämdes inte, jag var modig. Och jag minns att farmor var så stolt över mig, för att jag alltid skaffade mig nya vänner på lekplatsen.
Idag är det inte så. och det är så jävla synd! att jag inte kan vara så som jag brukade. Med näsan uppe i vädret ch ryggen rak, med mod i ryggraden. Jag kan inte låta bli att hoppas att det finns inom mig, att jag någon gång finner dem egenskaperna igen och tar till mig dem. Det är så jävla synd att du inte kan vara stolt över mig längre, iallafall inte för det.
För jag skulle verkligen behöva det nu, det gamla. För jag har hittat mig en ny "lekplats", som för övrigt kallas skolan, och vill göra farmor stolt! det är på tiden nu.
